skriva av mig lite, jag har ett så jävla tungt tryck över bröstet att jag inte ens kan förklara i ord..idag är en sån här dag som allt kommer fram, tilloch med de som man helst förtränger och hoppas att det inte ska komma till ytan. men idag kan jag verkligen inte dölja det med ett glatt leende. jag har aldrig saknat någon som jag saknar hanna idag och iofs så tänker man  på henne varfje dag. men det är inte alltid man hinner stoppa tankarna i tid och då kommer detta!  iband går det dagar, veckor eller månader innan jag orkar ta tag i smärtan som jag känner i mitt hjärta, men jag vet ju att den kommer nångång och det blir ett helvete, blir som ett vrak när jag vet att det inte gcik att göra nått åt saken, men smtidigt vill jag ju inte inse att det var en av mina bästa kompisar som skulle behöva dö... det kommer aldrig gå in i mitt huvud, tänker ju på henne som att hon ännu lever, tex att hon är 19 år nu fast hon dog när hon var 17.. jag fattar inte att tiden har vänt totalt och att inget kommer vara som i vanlig ordning...nä nu orkar jag inte skriva mer, jag ser inte ens vad jag skriver nåmer och förstår om ingen orkar läsa, men som sagt jag var tvungen att skrivaav mig!

älskar dig hjärtat




imorgon är en ny dag!